Rugby EM i Moskva

På OS programmet kommer det ständigt nya idrotter och 2016 är det äntligen dags för rugbyns entre. Rugby spelas oftast i form av 15-manna, men de senare åren har 7-manna vuxit och från att mer vara på ploj är det nu 7-manna som kommer spelas på OS. 7-manna spelas 7 mot 7 på en plan som är lika stor som en fotbollsplan. Matcherna är 7min * 2 och i en turnering, vilket ofta omfattas på 2 dagar och 10-12 matcher.

Jag var med svenska damlandslaget som fitnesscoach och physio när de spelade EM i slutet på juni 2012. Detta var en mycket häftig upplevelse på många sätt. Bara att få åka till Moskva och idrotta…inte riktigt som Sverige om man säger så.

Upplägget var att vi flög från Stockholm på fredagen, checkade in på kvällen på hotellet efter en långsam bussresa genom Moskva. Det är tydligen i princip omöjligt för de som kör att veta hur lång tid en sådan resa tar, pga trafiken. På kvällen behandlade jag spelare och kollade av deras fysiska status inför turneringen. På lördagen var det dags för buss mot gamla OS-området där samtliga matcher spelades. Varje lag blev tilldelat ett tält där vi hade utrustning och kunde vila samt behandla spelare.

 

 

På lördagen spelade vi tre matcher på tidpunkter vi visste om. Inför varje match värmde jag upp laget och efter varje match värmde jag ner laget. Under matcherna fungerade jag som sjukvårdare och vattenbärare. Det innebär att man springer in på plan och ger vatten eller plåstrar om spelare, om det behövs. Man får, till skillnad mot i fotboll, löpa in och behandla spelare under spelets gång och vatten ger man till dem på plan, efter varje försök (mål) som görs. En rätt häftig dimension mot de flesta andra lagidrotter. 5 byte får ske under match. Om någon blir skadad så att denna spelare blöder får dock denna spelare byta; det kallas blodbyte:) Varje match filmades och dessa analyserade vi tillsammans på, hotellet, på kvällen.

 

Söndagen såg egentligen likadan ut med 3 matcher. Skillnaden var då att vi inte på förhand viste när matcherna skulle spelas. Eftersom alla dessa matcher var av placeringskaraktär kunde det bli kortare eller längre mellan dem. På kvällen efter turneringen är det alltid bankett, eller tredje halvlek som rugbyfolk brukar säga. Även detta en häftig tradition; först förs ett (nästan ibland) dödligt krig på plan och efteråt är alla vänner och käkar och dricker en öl eller 10 tillsammans på en bankett. Folk tjoar och tjimmar och byter diverse landslagströjor med varandra. På måndagen fanns tid för ett kulturellt besök på Röda torget innan buss och flyg tog oss hem till Sverige.

Hur gick resultatet? Jo, vi inledde med att krossas av Spanien, som för övrigt är sjukt bra på både dam- och herrsidan. Sedan spelade vi upp oss och vann de två sista placeringsmatcherna på söndagen. Det gav sammantaget en tionde plats på EM. Även resultatet i turneringen några veckor tidigare i Holland räknades in för lagen.

 

Den skicklige coachen kan direkt av det jag nu skrivit  utläsa en ungefärlig kravprofil, utan att egentligen sett någon match. Själva matchen spelas i ca 15 min. Innan dess måste man värman upp på ett väldigt allsidigt och samtidigt specifik sätt i ca 30 min och efter matchen måste måste man värma ner i ca 15 minuter. Återhämtningen till nästa match blir helt avgörande. För Sveriges del blir de viktigaste matcherna i slutet av turneringen. Detta eftersom vi möter lite för bra lag; som t ex Spanien inledningsvis i gruppen. Återhämtning i detta fall handlar om att “klara av att resa sig ännu en gång”. Du kan ha fått hur mycket smällar som helst, blodvite, lårkakor, stukade fingrar etc och kanske förlorat matchen de sista 5 sekunderna. Det är då proffsigheten och idrottaren i dem måste fram. “Bryt i hop i några minuter och kom sedan igen med en ny brinnande blick och fokus mot nästa match, starkare än tidigare”. Av denna anledning lade vi mycket fokus på vår återhämtning. Snabba och lättsmälta kolhydrater direkt efter match, vätska förstärkt med elektrolyter, smart nedvärmning, foamrolling, massage, is, behandling med ström, manuella behandlingstekniker, vila, musik, ha kul tillsammans, göra varandra bättre och ge energi till laget. Alla små pusselbitar som kan hjälpa någon procent är viktiga. Tjejerna skötte allt detta på ett mycket proffsigt sätt.

Jag ska inte gå in i för mycket detalj i detta blogginlägg kring kravprofilen i 7-manna rugby, det kan jag förhoppningsvis återkomma till i framtiden. Förutom förmågan till återhämtning, som nämndes ovan, kan man dock kort säga att samtliga fysiska kvalitéer (snabbhet, styrka, rörlighet, koordination och uthållighet) måste vara i topptrim för att man ska kunna prestera bra i en 7-manna turnering. Under själva matcherna handlar det om att ha en mycket väl utvecklad förmåga till upprepade högintensiva aktiviteter så som linjära och riktningsändrande sprints, tacklingar samt att snabbt komma upp från en liggande position på marken. Fitness är alltså avgörande för att prestera på hög nivå i en sport som rugby, det var därför de flesta förbundskaptener från andra länder ofta utbrast när jag presenterade mig som fitness coach. “Ahh, the most important guy…” Dock tror jag att precis som Mats Sundin säger i sitt  sommarprat, på P1, för nåt år sedan. “Alla i NHL (läs världseliten) är lika fit, give or take. Det som avgör är den som vill vinna mest när det är dags för match”. Men som sagt: DETTA GÄLLER VÄRLDSELITEN.

Avslutningsvis vill jag bara ödmjukt beskriva hur imponerad jag är dagens elitidrottstjejer (i detta fall rugby). De får inget betalt, de satsar hårt på sin idrott samtidigt som de ofta pluggar någon avancerad utbildning eller har ett meriterande jobb. Ta t ex Elisabeth Ygge, lagkapten i 15-mannalandslaget, spelar även i 7-mannalandslaget samtidigt som hon pluggar till läkare. Hon är absolut inte ensam om denna typ av bedrift. Det är respekt för mig och något som manliga elitidrottare verkligen borde lära sig av!

Comments

comments

Author: Jimmy

Share This Post On

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *